| Tillhörande texter |
- Typ
- Äldre inventarium
- Titel
- USJEBTIFIGUR.
- Källa
- Hallwylska samlingens katalogverk
- Datum
- 1927
- Text
- Af lergods, med kvarsittande rester af ljusgrön glasyr. Längd: 15.3 cm.; bredd: 4.1 cm. Anm. Figuren afslagen å midten samt hopsatt. Om denna figur har amanuensen vid Victoria-museet i Uppsala filosofie licentiaten Pehr Lugn lämnat följande upplysningar: Usjebtifigur i mumieform. Texten oläslig men torde ha innehållit en version af kapitel VI i Dödsboken. Från Mellersta riket (omkring år 2000 f. KR.) till sen tid var det sed i Egypten att lägga ned i grafven hos den döde ett större eller mindre antal graffigurer, s. k. usjebti ' (egentligen schawabti), ett egyptiskt ord, som plägar öfversättas med »svarare» men . ursprungligen torde ha betecknat det träslag, hvaraf figurerna förfärdigades. De som härröra från äldre tid, äro vanligen groft tillyxade i trä, men senare vinnläde man sig om ett mera konstnärligt utförande. Då användes som material icke så mycket trä som fastmer alabaster, kalksten, bränd lera och i synnerhet fajans. Detta sistnämnda material utgöres af fint arbetad lera, öfverdragen med blå eller grön glasyr, ofta i mycket klara och lysande färger. Fajansfigurerna pressades i allmänhet i formar; för förnäma och rika personer tillverkades de ej sällan i hundratal. Träfigurerna äro öfverdragna med asfalt eller på annat sätt målade och försedda med inskriptioner i svart, brun eller gul färg. Äfven usjebti af annat material ha öfverdragits med färg. Ofta stå figurerna på en fyrkantig sockel, stödda mot en ryggpelare liksom de egyptiska statyerna. Under 19. dynastien (1350—1205 f. KR.) uppträda usjebtifigurerna i de lefvandes dräkt med framtill utstående ländkläde, fint veckad linneklädnad och sandaler. De för faraonerna afsedda pläga bära kungadräkt eller åtminstone kungahufva med urseusorm. Oftast ha dock usjebtifigurerna mumieform med lindorna ibland angifna i särskilda färger; endast ansikte, hals, armar och händer äro synliga. Armarna äro korslagda öfver bröstet, och händerna hålla hackor eller ibland de symboliska tecknen för OSIRIS och Isis: ded-pelaren (ryggraden) och den magiska knuten. På ryggen, undantagsvis 1 händerna, bära de vanligen en säck, kanske afsedd för att forsla bort sanden, som äfven i den andra världen tänktes drifva in öfver landet från öknen, eller måhända för att förvara utsädet vid sådden. Om halsen bär figurinen ibland en amulett, och öfver bröstet ser man understundom själen i fågelgestalt med människohufvud. Hufvudet är höljdt af det tredelade gudahåret. Männen bära icke sällan gudaskägg. Usjebtifigurerna äro vanligen försedda med respektive ägares namn och titlar i hieroglyfskrift, ofta föregångna af ordet shd (»lysande»). Därjämte återfinner man längre eller kortare utdrag ur kapitel VI i Dödsboken, ibland hela detta kapitel, ehuru i olika variationer. Usjebtifigurerna äro små porträttfigurer af den döde, afsedda att tjäna som ställföreträdare för honom, i händelse han i dödsriket skulle bli kallad till dagsverksarbete, som fellaherna plägade bli i denna världen. Gåfva till Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, 2 April 1922 från hennes kusin godsägaren Adolph Hök. Kända tidigare ägare, enligt uppgift af godsägaren Adolph Hök: 1. Med. dr Fredric Christoffer Theodor Hök, Stockholm, f. 7 April 1807, d. 16 Mars 1877, 8^^ 18 December 1847 med Mathilda Wallis, f. 8 September 1820, d. 9 Januari 1897. Af honom erhållen på 1850—1860-talet af en patient, som hade figuren med sig hem från en resa till Egypten. 2. Godsägaren Adolph Fredrik Hök, Forsnäs, Forssa socken, Södermanland, f. 12 Januari 1849, d. 12 November 1924, son till föregående, gift 10 April 1875 med Sofia Augusta Wallis, f. 2 April 1854.
|