Lergods

Keramikkärl med eller utan tillsats av olika magringsmedel som har bränts under cirka 1000 grader C. I allmänhet har keramiken bränts vid ca 500-800 grader C. Den låga temperaturen beror på att man antingen inte har bemästrat bränning vid högre temperaturer och/eller att leran inte tål högre temperaturer utan att smälta eller sintra. I stort sett alla keramikkärl från förhistorisk tid är definitionsmässigt lergods. I den äldre medeltida nomenklaturen är A- och B-keramiken i allmänhet lergods. Gods-beteckningar bör förbehållas olika tekniska beskrivningar av lerans inre, bränningstemperatur och magringsmedel. Men i äldre litteratur har ibland gods-termen även beskrivit yttre egenskaper hos keramiken. Resultatet är kärl som inte är helt vattentäta utan absorberar vatten och själva godset är mjukt och faller sönder lätt.