Föremål

Runsten

Fragmentarisk runsten/gravhäll från Kärnbo kyrka (ej ursprunglig plats). Sö 176. Med fragmentarisk inskrift av runor. Trolig översättning till modern svenska: §A … själv denna sten efter mig. Och efter Gerulv, min broder, uppkastade jag ett gravröse. §B … §C : … stammodern(?). Och de tre stammödrarna (mor, mormor och mormors mor) ha vardera sex barn, de bästa. På runsvenska: §A … [stæi]n þenna aft mik sialbʀ, en aft Gæiʀulf, broður minn, varp iak hrauʀ. §B <hinuslikʀ> <hia--> <ana--> §C … af[a]ræiðu(?), en huæriaʀ æigu langmøðrgu þriaʀ barn siax, bæzt. Troligen från 8/900-tal e Kr

Upphov: Myrin, Ola, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0) Du får bearbeta och dela verket för alla ändamål, även kommersiella, så länge du anger upphovsperson och licensgivare.

LADDA NER BILDEN Information om bilden

Museum	Historiska museet
Föremålsbenämning	Runsten
Kategori	Arkeologisk samling Byggnadsdetaljer och monument
Material	Bergart
Storlek	Längd 2026 mm Bredd 740 mm
Antal	1
Datering	800 – 1100
Tidsperiod	Vikingatid
Inskription	Runor
Föremålsnummer	44653_HST
Andra nummer	Runsignum: Sö 176
Förvärvsnummer	10173
Omnämns i katalog	Runsten på Catview
Förvärvsdatum	1896
Fyndplats	Plats: Kärnbo kyrkoruin, Fornlämning: L1984:7255, Socken: Kärnbo socken, Kommun: Strängnäs kommun, Landskap: Södermanland, Land: Sverige
Tillhörande texter	Typ Föremålsskylt Titel Runsten Källa Till utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet Datum 2021-06-24 Text Runsten av röd sandsten. Endast fragment återstår, den ursprungliga längden uppskattas till minst 1,5 meter. Inskriften löper i ett band längs tre av sidorna, annan ornering saknas. Med början i den nedre raden lyder den: "...själv denna sten efter mig. Och efter Gerulv, min broder uppkastade jag ett gravröse." Kortsidans inskrift har inte gått att tyda men den i överkanten lyder "...Och de tre stammödrarna ha vardera sex barn, de bästa". Omnämnandet av de tre stammödrarna vittnar om släktskapets betydelse och att detta räknas såväl över mödernet, som över fädernet. Fragmentet har troligen varit en del av en sidohäll till en gravkista som stått vid Ärja kyrka i Södermanland. Därifrån har det, i sönderslagen form, flyttats till närbelägna Kärnbo kyrka och då fungerat som trappsten, för ytterligare en gång senare flyttas till Mariefred. Runornas utseende daterar monumentet till 800- eller 900-tal. Kärnbo kyrka, Kärnbo socken, Södermanland.