Engelska mynt

Engelska mynt. Närmare 40 000 E. från vikingatiden har hittats i Sverige, de flesta präglade för kungarna Ethelred (978-1016) och Knut den store (1016-1035). Några få mynt tillhör 800-talet och 900-taletss första hälft. Det är först från och med Edgar (959-975) som importen blir mera kontinuerlig. Under Edgars regering, sannolikt år 973, genomfördes en omfattande myntreform i England. Reformens huvudinnehåll var att alla mynt skulle dras in och ersättas med nya, troligen vart sjätte år. De nya mynten skulle ha nya bilder, så att man lätt kunde skilja dem från de gamla, ogiltiga mynten. Präglingsorten skulle anges på alla mynt, likaså myntmästarens namn. Antalet myntorter ökades successivt från omkr 30 till omkr 50. Inväxlingen av gamla mynt innebar en form av beskattning. Det finns en rad olika mynttyper, ofta benämnda efter myntens frånsidesmotiv; "Hand", "Long Cross", "Small Cross" etc. Det bör huvudsakligen ha varit med mynt av en typ med ordet CRVX (crux, kors) på frånsidan som kung Ethelred 991 och 994 friköpte England från vikingarna (se Danegäld). Alla rövade penningsummor och tribututbetalningar under åren 997-1003 bör ha varit i 997 års nya mynttyp, "Long Cross 1012 års stora tribut (nära 18 000 kg silver) betalades i den myntsort som införts 1009, "Small Cross", medan 1018 års väldiga tribut (mer än 30 000 kg silver) till härens avlöning huvudsakligen bör ha utbetalats i Knut den stores första mynttyp, som på frånsidan har ett fyrpass ("Quatrefoil") sammankomponerat med ett långarmat kors. Bilderna visar ett av Ethelreds Small Cross-mynt och ett av Knut den stores Quatrefoil-mynt, som hör till de vanligaste av alla engelska mynttyper i de svenska fynden. Efter Knut den stores död 1035 präglades mynt för hans söner Harald och Hardeknut, som delvis regerade samtidigt. I myntskatter som nedlagts vid mitten av 1000-t eller senare förekommer också mynt präglade för Edvard Bekännaren (1042-1066) och för de normandiska kungarna fr o m Vilhelm Erövraren (1066-1087).