Mynt

VIK: Mynt utgör en av de viktigaste källorna till utforskandet av vikingatidens historia. De i de nordiska silverskatterna påträffade mynt. (225 000 ex. är hittills dokumenterade) är till sin majoritet utländska, främst då från Kalifatet (700-t till början av 1000-t) samt Tyska riket och England (slutet av 900-t till 1100-t:s början), men även ett fåtal från det frankiska väldet (800-t), det bysantiska riket m fl. Noggranna undersökningar av dylika M, omfattar läsning av inskrifter, metrologiska observationer, halt- och spårämnesanalyser samt fastställande av eventuella stämpelkopplingar. Härigenom kan fynd av andra föremål, påträffade tillsammans med mynt, dateras med större precision. De belyser också de internationella handelsvägarna, den sedan 900-t:s slut pågående utplundringen av England m m. De nordiska mynten utgör dessutom i många fall de enda samtida upplysningarna om härskarna och myntorterna, varigenom de blir viktiga historiska källor. De tyska mynten fördelar sig på grund av den feodala splittringen på ett stort antal härskare - furstar, biskopar, städer. Präglingen är ofta ofullständig, vilket kan göra dem svårlästa. I England var myntförvaltningen centraliserad, om än av såväl distributionstekniska som säkerhetsmässiga skäl fördelad på ett stort antal myntorter. En regelbunden typväxling tycks ha tillämpats alltsedan senare delen av 900-t, varigenom pennies slagna under Ethelred II:s långa regering kan dateras mera noggrant. Sålunda cirkulerade typen med CRVX i frånsidans korsvinklar just när myntningen påbörjades ungefär samtidigt i Danmark, Norge och Sverige, ca 995, och följdes av "Long Cross" (dvs med ett stort kors på frånsidan), av vilken också imitationer slagits något senare i Sigtuna. Jfr Birkamynt, Hedebymynt 800-t, Hedebymynt 900-t, Sigtunamynt, Danska mynt 900-t, Danska mynt 1000-t, Lundamynt, Norska mynt, Haraldsslatta, Imitationer, Efterpräglingar, Engelska mynt, Bysantinska mynt, Islamiska mynt, Wendenpfennige, Penning, Plans.