Danskt mynt

Danska mynt, 900-t. Under 900-t:s sista fjärdedel spreds den nordiska myntningen från Hedebyområdet norrut. De nya mynten har på ena sidan ett kors, på andra sidan ett ornament av bågar eller andra stiliserade motiv. De saknar inskrifter. Myntgruppen, som knappast förekommer i Schleswig-Holstein, har sannolikt präglats i nuvarande Danmark eller Skåne fr o m ca 975. Parallellt fortsatte i Hedeby eller Hedebyområdet präglingen av de karaktäristiska, nu ofta lövtunna Carolus/Dorestad-imitationerna, jfr Hedebymynt, 900-t. Den nya myntgruppen följer ungefär viktutvecklingen inom Hedebymyntningen, men mynten är mindre och därför något tjockare. Omkring 700 fyndortsbestämda exemplar har registrerats (år 1966). Spridningsområdet är ungefär detsamma som för 900-t:s Hedebymyntning, men något utvidgat norrut: gruppen förekommer både i Norrland och på Island. Jfr Lundamynt. Danska mynt, 1000-talet. De första inskriftsförsedda penningarna utgavs i mycket liten omfattning av Sven Tveskägg på 990-t men följs sedan av en omfattande myntning av anglosaxisk typ, där inskrifterna är meningslösa. Fr o m Knut den store är det säkert att dessa mynt, som delvis har läslig inskrift, har slagits i Lund. Myntningen fortgår under resten av vikingatiden