Efterprägling

Efterpräglingar benämnes mynt som imiterar andra länders präglingar. De äldsta nordiska mynten (se Hedebymynt, 800-t) är delvis efterpräglingar, men upptar också inhemska motiv. Då en mera organiserad myntutgivning börjat kort före år 1000 (se Sigtunamynt, Myntmästare ) är dessa till sin typ imitationer av Ethelred II:s anglosaxiska mynt, dels med någorlunda reguljära inskrifter, dels med förvirrade dylika. I Danmark gjordes på 1000-t även många efterpräglingar av bysantinska mynttyper; ett fåtal dylika kan också genom stämpelkopplingar förknippas med myntutgivningen i Sigtuna. Efterpräglingar av islamiska mynt förekommer till en andel av ca 5 % av de orientaliska mynten i svenska vikingatida myntskatter; de har troligtvis präglats i de ickeislamiska områdena mellan den islamiska världens N gränser och Skandinavien med reguljära islamiska mynt som förebild, då de är bildlösa och försedda med en inskriptionens epigrafik som tydligt påminner om de islamiska myntens men där ortografien är så korrumperad att i många fall varje försök att intolka en mening i texten är dömt att misslyckas. Olika grader av korruption kan urskiljas men har hittills ej systematiserats tillräckligt för att något bestämt omdöme om präglingsområdets läge skall kunna fällas, ej heller om av vem eller vilka de präglats.