Hästsko

Hästskor. Bruket att sko hästar kom till Norden från kontinenten. Både kelterna och hunnerna liksom Karl den stores trupper skodde sina hästar. I Norden börjar man inte sko hästar förrän under tidig medeltiden och då trol till en början sporadiskt och end när hovarna blev kraftigt utsatta för slitage eller vid halka. Den äldsta typen är den så kallade flikskon som fått namnet av att den tunna skon vid utstansningen av de sex sömhålen fått en flik utanför varje sömhål. Både vinter- och sommarskor förekom. I besparingssyfte (?) fanns också halva och 3/4-skor. Under 1200-talets slut efterträddes flikskon av den sp. toffelskon, där de hästar som skoddes, tvingades att gå på tå av de höga hakarna. Modet kom från det sp. hovet. Under 1400-talet kom detta orginella skomode ur bruk och man övergick till att smida ut hästskor ur kraftigare ämnen så att de fick en slät utsida och kraftiga hakar. Särskilt stora och breda var de så kallade "Schwedeneisen", som bland annat användes av Gustav II Adolfs trupper i Tyskland.