Rustning

MED: Rustning, kroppsskydd främst använt vid strid. Rustningarna blir allt mer komplicerade efter hand som material, hantverksskicklighet och krigskonst utvecklas. Under äldre medeltiden förekommer fjällpansar bestående av varandra överlappande metallfjäll, lamellpansar av utsmidda järnplattor (se även Korsbetningen), samt ringpansaret konstruerat av tusentals nitade och smidda järnringar. Den sistnämnda typen fördes i form av ringpansarskjortor (ringbrynjor) vilka under 1000 - 1100-talet täckte bål, lår och överarm. Förbättrade vapen och ny taktik leder till att ringpansaret görs heltäckande under 11 - 1200-talet. Surcoaten, en tidigt använd överdragsskjorta av tyg, blir under 1300-talet förstärkt med metallplåtar. Detta plagg i kombination med det heltäckande ringpansaret utvecklas till överdrags-r. Ben- och armskydd utvecklas och sammanväxer med bröst- och ryggplåtar. Utvecklingen mot allt större utsmidda och hopkopplade enheter leder under 1400-talet fram till den gotiska r., kännetecknad av sin funktionella mångfald av delar med horisontella bukskenor, utdragna skor och hjälmpartier. Under 1500-talet blir r. massivare och klumpigare som en motvikt till förbättrade armborst och eldhandvapen. En praktvariant är Maximilian-r., uppkallad efter kejsar Maximilian I. R. finns under hela medeltiden och försvinner i Västeuropa först under 1700-talet parallellt med de tunga r., främst avsedda för kavalleri, användes även lätta r. Dessa tillverkades i läder eller tyg som förstärkes genom härdning, stoppning eller med metallplåt. De lätta r. var populära skyddsvapen bland lätt kavalleri, bågskyttar och bondesoldater. De sv. landskapslagarna stipulerar att de uppbådade bönderna skulle föra r. i form av ringpansarskjortor eller harnesk