Betsel

BRÅ: Betsel av brons för häst förekommer från yngre bronsålder. Några bett är funna i Sydskandinavien. Sannolikt importerade från ryttarfolk i Öst. Det rör sig om avancerade stångbett bestående av en ihålig stång med ögleändar. Delar av betsel tillverkade i ben har också påträffats i sydskandinavien. VIK: Betsel. Ett betsel består av munbett, huvudlag och tyglar. I sina huvuddrag har det vikingatida betsel behållit samma konstruktion som är känd i Norden sedan yngre bronsålder och det visar stora likheter med sina närmaste föregångare under vendeltid. Vissa innovationer gör sig dock gällande, så t ex har man under påverkan från magyariskt" håll via det frankiska rytteriet börjat använda betsel med sidostänger. Dessa visar sig i ryttargravar i Danmark och i Sverige på 900-t. Under äldre vikingatid upphör traditionen från vendeltid att göra betsel i unikt praktutförande, till förmån för en mera standardiserad utformning. De under vendeltiden omtyckta förgyllda och rikt ornerade betselbeslagen av brons" inskränktes till ett minimum, och prydnadsbeslagen utgörs småningom oftast blott av remdelarna" och ibland hängande trekantiga plattor. Från äldre vikingatid känner man till några prakt-betsel. med rikt utsirade beslag i Broastil (från Broa i Halla, Gotland, omkr 800) och med gripdjur i ornamentiken.