Term
Gånggrift
Typ |
Utmärkande egenskap (fyndort)
|
---|---|
Status |
Föredragen term
|
Vidare term | |
Definition |
Gånggrift, yngre form av megalitgrav. Gånggriftar förekommer i Bohuslän, Västergötland (med koncentration på Falan), Halland, Skåne, Öland samt troligen Östergötland och Gotland. Antalet registrerade gånggriftar i Sverige är ca 375, men det ursprungliga antalet torde ha varit betydligt större. Gånggriftarna är ofta större och mera komplicerat konstrurerad än dösen. En 2-6 meter lång gång som ibland är försedd med tröskelstenar, karm- och och dörrstenar mm, leder in i kammaren som har en rund, oval eller rektangulär eller något oregelbunden form. Gången utgår som regel från mitten av kammarens ena långsida. Kammarens takblock är två eller flera. Även gången har tak utom i yttersta delen. Gången mynnar vanligen ut i öst eller sydöst vilket kan tydas som ett medvetet konstruktionsdrag i avsikt att kunna avläsa solårets vändpunkter. Gånggriftarna har tätningar och golv av samma art som dösarna. Gånggriftarna har har varit täckt av hög som varit försedd med en omgivande ring kantstenar. Gånggriftarna har använts för många begravningar under en följd av år. Kammarutrymmet ibland varit indelat i nischer eller sektioner som exempelvis Carlshögen, Hagestad och i Västergötland i Onskulle i Axevalla samt Rössberga, De äldsta gånggriftarna är byggda under förra delen av mellanneolitikum. Det finns gravfynd i gångriftarna från stridsyxetraditionen och från yngre perioder. När området utanför har undersökts har man ofta funnit raserade stenkonstruktioner, keramik mm. En mindre del av materialet har legat i kammaren. Sannolikt är det mesta man funnit utanför gånggriftarna ditplacerat i samband med offerceremonier. Liksom dösarna kan man räkna med att vi har att göra med västeuropeiska traditioner som omsatts i nordisk miljö.
|
Litteratur |
Sten- och bronsålderns ABC (Orrling, Carin)
|
Externa källor |