Megalitgrav

Megalitgrav, (av grekiska megas=stor och lithos=sten). Storstensgravar eller megaliter förekommer i Norden i två olika former, dös och gånggrift och ibland kallas även en stor hällkista en megalitgrav. Tanken att megalitgravar avspeglar en territoriell indelning av landskapet fördes fram först av den engelske forskaren C. Renfrew 1973 och har sedan varit ledmotiv för forskningen. Megalitgravar i Sydskandinavien växte fram i en etablerad bondeekonomi vid mitten av det fjärde årtusendet f.Kr. i regioner med förhållandevis tät befolkning. I Sverige känner vi totalt ett 70-tal dösar och och i Danmark finns ca 4000 registrerade. Gånggrifterna får ses som en naturlig utveckling av dösen och de olika formerna förekommer parallellt under yngre Trattbägar-tid. I Sverige är ca 375 gånggrifter kända varav 290 från Falbygden. I Norge känner man endast 2-3 dösar tillhörande trattbägarkulturen: vid Skjeberg, Östfold och på Holtenes i Hurum, Buskerud (möjligen två dösar).