Term
Dös
Typ |
Utmärkande egenskap (fyndort)
|
---|---|
Status |
Föredragen term
|
Vidare term | |
Definition |
Dös, den äldsta formen av megalitgrav, belagd i Bohuslän, Halland, Skåne, Gotland och troligen Öland, i enstaka fall även i andra landskap. Dösar är vanligen byggda av 4-7 stora block, som i regel lutar något inåt och bildar en kammare. Formen är rektangulär, kvadratisk eller polygonal. Ibland finns en kort gång utan takstenar. Ovanpå själva kammaren vilar ett stort takblock. I vissa fall finns ett golv av stenplattor eller småsten och kallmur av tunna plattor mellan blocken. En kombination av kallmur och tätning med lera och krossad sten eller flinta kan också förekomma. Icke sällan påträffas skålgropar på takblocken. Vanligen omgavs dösarna av en hög som numera ofta är försvunnen. Somliga är även ofta omgiven av en rund eller rektangulär stenkrets. den lilla kammaren talar för att dösarna varit avsedda för en individ. Lämningar av dösar stammar från hela neolitikum och även senare. tiden för den första användningen av dösar är därför svår att fastställa. Området runt dösarna har undersökts vid ett par tillfällen. Då har man påträffat främst keramik, tex vis Trollasten och dösen vid Hindby mosse. De rektangulära dörsarna bör vara de äldsta. troligen har impulserna till uppförandet av dösar kommit från Västeuropa. Man har beräknat att det finns ca 4500 dösar bevarade i Danmark och i Sverige räknar man med ca 70 stycken. I Norge finns den nordligaste kända dösen vid Skjeberg i S Östfold. Den är utgrävd och man fann rester efter Trattbägarkultur.
|
Litteratur |
Sten- och bronsålderns ABC (Orrling, Carin)
|
Externa källor |