Vapen

Vapen. medeltidens vapenutveckling är avhängig krigskonstens utveckling. Efter romarrikets fall blir kavalleriet det förhärskande vapenslaget med lansen, svärdet och skölden som främsta vapen. Under 1200-talet börjar en svängning ske till infanteriets fördel. Vapen som långbågen (se Båge), armborstet och en mångfald olika stångvapen, i komb med en förnyad taktik, medverkar i denna förnyelse. De viktigaste stångvapen utgjordes av det förlängda stötspjutet, piken, samt det kombinerade hugg- och stötvapen hillebarden. Under 1300-talet börjar kunskapen om eldvapen att spridas och dessa tränger under medeltidens slut helt ut bågen och armborstet som de mest effektiva fjärrvapnen. Det under perioden alltmer utvecklade kroppsskyddet är ett svar på de givna förändringarna i vapenhänseende.