Vendelhjälm

Sammlingsnamn för de vendeltida hjälmar som inte är Spangenhelme. Vendelhjälmarna visar sinsemellan stora variationer vad detaljerna beträffar. Vendelhjälmarnas yttre kännetecknas av praktfull gestaltning med dyrbart guldsmedsarbete som ett påfallande inslag. Detta ger dem till det yttre karaktären av paradvapen. Emellertid är de uppbyggda kring en motståndskraftig stomme av bandjärn och vid dessa fastnitade järnplåtar. Näsan och det övre partiet av ansiktet gavs också skydd genom vid hjälmen fastnitade bandjärn. Löst hängande bandjärn och/eller kindplåtar av järn kunde också förekomma som kompletterande skydd. En annan variant var att skydda nedre delen av huvudet med ringväv som fästes vid hjälmen. Vanligen kläddes hjälmens yttre samt övriga skydd med pressbleck av brons. Ofta var dessa bleck figurornerade. I hjälmens längdriktning löpte över hjässan en kam av gjuten brons. Denna kompletterades med ändavslutningar i form av ansiktsmasker eller djurhuvuden av förgylld brons. Likaså brukar hjälmarna ha rikt ornerade ögonbrynsbågar av brons. De bjutna bronsbeslagen dekorerades ibland med Cloisonneinläggningar. Pressbleckens bilder av krigare och även uppgifter i fornskrifterna omvittnar att det funnits hjälmar som härutöver haft kraftiga plastiskt utförda dekorationer i form av vildsvinsfigurer, örnar eller hornliknande utskott. Utvecklingshistoriskt går vendelhjälmarna ytterst tillbaka på romerska gardeshjälmar.