Term
Antemensale
Typ |
Föremålsbenämning
|
---|---|
Status |
Föredragen term
|
Vidare term | |
Definition |
Antemensale (av lat. ante, framför och mensa, bord), altarförstycke, frontale. I Danmark har en rad s k Gyldne Altre bevarats, altarprydnader, i sin rikaste form (Sahl ka, o 1200) bestående av a., retabel, (bakstycke) med bågställning, krucifix. Antemensale är utförda i driven, förgylld koppar över träkärna och har figurscener i nedsänkta bildfält; i centrum ofta Majestas Domini. Ramverket har prytts med infattade stenar. De har utförts i olika da. verkstäder under 1100-talet och 1200-t:s början. I Danmark bevarade och dokumentariskt kända a. uppgår till 25 st; av de sju bevarade kan även nämnas Lisbjerg, Ølst och Stadil. I Sverige har ett med dessa besläktat a. bevarats, från Broddetorps ka (Vg), kanske utfört för Skara domk:a och möjligen i en västgötsk verkstad. Ett a. i Lyngsjö ka (Sk) är helt annorlunda utformat; ytterligare ett a. fanns i Gislöv (Sk), men av dess ursprungligen 21 scener återstår nu end den centrala Majestas Domini-plattan. A. tillverkades även av trä med ramverk och figurer i relief. I Norge är de däremot målade, och ca 30 a. är bevarade från 1200-t:s andra hälft och början av 1300-talet, stilistiskt med förebilder i eng. bokmåleri. Bergen var centrum för denna konst. I Danmark har två bevarats, Riesby (Slesvig) och Løgumkloster, båda från 1300-t:s första hälft. Ett berömt a. är det s k Pala d'Oro i Markuskyrkan i Venedig, av guld med bysantinska och venetianska emaljer samt pärlor och ädelstenar, tillkommet 1105-1345; de äldsta emaljerna är möjligen från 900-talet.
|
Litteratur |
Medeltidens ABC (Orrling, Carin)
|
Externa källor |