Seldon

MED: Seldon användes främst i samband med anspänningen av draghästar. På nord. område skiljer man på årsele och romsele. Den förra kan antingen vara en bringsele eller en bogträsele; romsele och rankbågsele avser uteslutande bogräselar. Årselen består av två selringar, en på var sida om hästen, en selkrok på hästryggen och ett par bogträn eller som en variant härtill en bringrem som går runt hästens bringa samt slutligen en bukgjord strax bakom hästens framben. Vid vardera selringen är fäst en seltunga, genom vilken selen kopplas till skacklarna på fordonet. Seltungan trädes genom ett hål i skackeländan och låses med en selpinne av trä, horn eller metall. Selkrokarna kan i äldre tid vara ersatta av vinkelböjda selknän av horn eller trä. Talrika omnämnanden i inventarieförteckningar och andra medeltiden handlingar ger besked om olika variationer i typer och terminologi. En skånsk kyrkmålning från 1400-talets mitt visar selningen på ett par hästar med selkrokar och bringremmar utan bogträn (Rinkaby). När sistnämnda byte ägde rum är icke säkert konstaterat men sannol skedde det under medeltiden. Romselen är främst en fi. företeelse. Mest känd inom denna typ av seldonen är rankbågselen, känd från mitten av 1400-talet genom ett par miniatyrer i Codex Aboensis, men från slutet av samma århundrade även genom kyrkmålningarna i Pernå. Rankbågselen är end undantagsvis känd från centrala Sverige genom medeltiden uppgifter. Däremot har den brukats i delar av Norrbotten och Västerbotten.