Sköld

VEN: På de gotländksa ildstenarna och på pressbleckens framställningar ser man ofta sköldar, likaså känner man ett stort antal sådana från båtgravarna - upp till tre från varje grav. Redan från bronsåldern finns sköldar bevarade. De vendeltida sköldarna består av i allmänhet platta, någon gång svagt välvda runda skivor av furu, asp eller poppel. Sköldarna är ungefär en halv centimeter tjocka och har en diamter kring metern, sköldar avsedda för ryttare kan ha varit något mindre. Sköldarna visar spår av att på båda sidor ha varit överdragna med läder. De har U-formiga kantbeslag av metall och är på utsidan försedda med rikligt med metallbeslag som samtidigt fungerat som dekor och förstärkning. Dessa metallbleck kan ha formen av fåglar, drakar eller band. Ibland är de förgyllda eller belagda med pressbleck. Mitt på sköldens utsida är en sköldbuckla av järn fastnitad - dess funktion har varit att skydda sköldbärarens knogar. Bucklorna brukar vara rikt ornerade med både prydnadsnitar och pressbleck. Bucklorna har ett kraftigt brätte, avsatt hals och välvd kalott vilken ibland kröns av en sköldknapp. På sköldarnas baksida är två segmentformiga hål upptagna mitt för sköldbucklan. De är lagda tvärtemot skivans fiberriktning. Där emellan finns sköldens handtag. Detta som är av järn är fastnitat vid skivan och har avsmalnande långt utskjutande ändar som kan vara ornerade med pressbleck, Från änavslutningarna utgår ofta förgyllda djurhuvudformiga applikationer och också i utrymmet mellan dessa och mitthålen brukar finnas djurhuvuden av metall. Handtaget har kompletterats med en över handtagsändarna tvärgående bygel eller stropp. En rem mellan denna och handtagets grepp möjliggjorde att skölden kunde bäras på skuldran. VIK: Sköldar, som påträffats i nordiska gravar, har varit runda av trä (ofta lind), ca 1 m i diameter, med läderklädsel och med en sköldbuckla av järn i mitten, under vilken handtaget sitter. Kanten på sköldarna har haft enkla beslag, vanligen av järn. Sköldbucklorna är halvklotformiga eller något spetsiga och har förhållandevis smala brätten. En annan sköldform har också varit i bruk, avbildad på Bayeuxtapeten, nämligen den avlånga med spetsig nederdel. I båtgraven från Gokstad i Norge fanns 32 runda träsköldar bevarade. Varannan var målad gul och varannan svart. MED: Sköld, bärbart skyddsvapen, fanns under hela medeltiden. Av de tre grundformerna, den rektangulära, den cirkulära och den triangulära skölden var de två sista dominerande. Rundsköldar. användes bl a som folkvapen. Sköldarna bestod ofta av en läderklädd trästomme förstärkt med metallbeslag. Även sköldar av järn, t ex rondacher, kunde förekomma. Buklaren, en rund fäktsköld användes från 1200-talet till 1600-talets början. Pauesen, en tung markstödd sköld var avsedd för båg- och armborstskyttar (12 - 1400-talet). För kavalleriet ersattes den lilla triangulära skölden, écun, under 1400-talets lopp av den njurformade adargan och den rektangulära tartschen, båda av muslimskt urspr. Sköldarna försvinner under 1500-talet p g a att förbättrade armborst och eldvapen införs.