Dolk

Dolk, ett kort oftast dubbeleggat närstridsvapen vanligen förekommande under medeltiden. D. var besläktad med den ordinära brukskniven. Funktionen var både defensiv och offensiv. För det sistnämnda ändamålet uppstod den s k misericordian, nådastöts-d., vars klinga var smal och spetsig, ibland med triangulärt tvärsnitt, för att kunna nå igenom motståndarens kroppsskydd. Under 13 - 1400-talet uppstår en mängd olika dolktyper vilka lättast särskiljes genom fästets utformning. Testikeldolken (el njurdolken), vars namn syftar på kavelbasens utformning, förekommer från 1200-talets andra hälft och förblir populär till 1500-talets slut. Ringdolken med ringformad knapp dateras till 1300-talet. Basilarden med sitt T-formade fäste dateras till 13 - 1400-talet. Rondell- eller skivdolken har fått sitt namn efter parerplåtens och knappens runda, platta form. D. med raka eller uppåtsvängda parerstänger kom att tjäna som parervapen vid fäktning. Särpräglade eur. d. var oxtunge-d. med bred bas och triangulärt avsmalnande klinga (14 - 1500-talet), öron-d. försedd med två "öron" till knapp samt den heraldiska d. viken förekom i Västeuropa under 1300-talet och har sitt namn efter den som ett heraldiskt emblem utformade knappen.