Jonsson Grip, Bo
Bo Jonsson (Grip) (Grip), f trol i början av 1330-talet, d 1386, hörde till en början till Magnus Erikssons anhängare. Men efter förlusten av Skåne och andra politiska motgångar, vilka ledde till en stark opposition bland stormännen, anslöt B. sig till dessa. De strider som följde utnyttjade B. till att skaffa sig en enastående stark maktställning. Oppositionen mot Magnus Eriksson ledde till att stormännen inkallade Albrekt av Mecklenburg. Men missnöjet mot kungamakten fortsatte med aristokratins antityska hållning. B. blev ledare för de mot Albrekt oppositionella stormännen. 1369 utnämndes B. till "konungens högste ämbetsman" Han mottog bl a Viborgs län 1370 som förläning. Fem år senare fick han titeln drots. I sin fortsatta opposition mot Albrekt inlöste B. områden som Albrekt bortförpantat och genomförde en återförening av dessa landsdelar. Sitt privata jordinnehav ökade han med ofta skrupelfria metoder. Genom förläningar, privategendom och ämbeten kom 2/3 av riket att samlas under B. Befästa slott, delvis byggda av honom själv, stärkte hans makt kring Östersjöns kuster både i Sverige och Finland. Kalmar, Nyköping, Gripsholm, Korsholm är exempel på dessa borgar. 1500 gårdar, främst i Östergötland och mälarlandskapen, var fasta stödjepunkter i hans maktsfär. B. gjorde stora donationer till flera kyrkliga institutioner, främst till Vadstena klosterstiftelse i vars klosterkyrka han ligger begravd. Arvskiftet efter B. blev en komplicerad fråga. Albrekt försökte återta B:s egendomar och län, men stormännen vände sig till Margareta av Danmark, vilket ledde till Albrekts fördrivande ur landet efter slaget vid Falköping 1383.
| Förnamn |
Bo
|
|---|---|
| Efternamn |
Jonsson Grip
|
| Födelsedatum |
1335
|
| Dödsdatum |
1386
|
| Yrke/verksamhet | |
| Biografi |
Bo Jonsson (Grip) (Grip), f trol i början av 1330-talet, d 1386, hörde till en början till Magnus Erikssons anhängare.
Men efter förlusten av Skåne och andra politiska motgångar, vilka ledde till en stark opposition bland stormännen, anslöt B. sig till dessa. De strider som följde utnyttjade B. till att skaffa sig en enastående stark maktställning.
Oppositionen mot Magnus Eriksson ledde till att stormännen inkallade Albrekt av Mecklenburg.
Men missnöjet mot kungamakten fortsatte med aristokratins antityska hållning. B. blev ledare för de mot Albrekt oppositionella stormännen. 1369 utnämndes B. till "konungens högste ämbetsman" Han mottog bl a Viborgs län 1370 som förläning.
Fem år senare fick han titeln drots. I sin fortsatta opposition mot Albrekt inlöste B. områden som Albrekt bortförpantat och genomförde en återförening av dessa landsdelar. Sitt privata jordinnehav ökade han med ofta skrupelfria metoder. Genom förläningar, privategendom och ämbeten kom 2/3 av riket att samlas under B. Befästa slott, delvis byggda av honom själv, stärkte hans makt kring Östersjöns kuster både i Sverige och Finland. Kalmar, Nyköping, Gripsholm, Korsholm är exempel på dessa borgar. 1500 gårdar, främst i Östergötland och mälarlandskapen, var fasta stödjepunkter i hans maktsfär. B. gjorde stora donationer till flera kyrkliga institutioner, främst till Vadstena klosterstiftelse i vars klosterkyrka han ligger begravd. Arvskiftet efter B. blev en komplicerad fråga. Albrekt försökte återta B:s egendomar och län, men stormännen vände sig till Margareta av Danmark, vilket ledde till Albrekts fördrivande ur landet efter slaget vid Falköping 1383.
|
| Externa källor | |
| Relaterade föremål |