Ryggband till ren.

Jämnbrett ryggband av brunt skinn, på ovansidan klätt med rött kläde med dekor i tenntrådsbroderi. Ryggbandet kantas av påsydda vadmalsflikar i blått och rött. Bandets ena ände övergår i en lång, smal flik av brunt skinn, ytterst tvinnat till en rem. I bandets motsvarande ände är påsytt en ögla av flätat renskinn. Dessa remmar är för att under buken hålla dragremmen på plats. Mitt på ryggbandet är påsytt en lång rem av flätade rensenor. "Ao 1694 d. 20 Novembr. lefverass uthi Rust Cammarn en lapp medh een lapmudh och bllå fodrat mösssa lijgandes uthi een akia kiörandes föör sigh een Reenn, medh sijtt tygh på sigh och een klåcka under Hallsen, detta ähr förährat af Landz Härren ifrån Nårlandh Grefwe Duklass." Hörandes till sameutrustning tillhörande Västerbottenhövdingen Douglas gåvoren till kungen. Utrustningen överflyttades från Gripsholm 1927. Den skänktes till Livrustkammaren 1694 av landshövding Douglas.

Nedanstående beskrivning är hämtad från: Kuoljok, Sunna ”Det är nästan så att jag blir tårögd”. Dokumentation av samiska föremål vid Skokloster slott och Livrustkammaren, Duoddaris 32, Rapportserie. Dokumentation från Ájtte Duottar- ja Sámemusea/ Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Jåhkåmåhkke/ Jokkmokk 2020. För källhänvisningar se rapporten: Beskrivning: Avudis [8], gjord för ren (även kallad ryggrem). Användes för att pryda renen med vid körning med ackja vid högtider eller marknadsbesök. Gjorden läggs över renens rygg och fästs ihop under renens mage. Tenntrådsbroderad på röd vadmal. Med baksida av barkgarvat skinn och knytsnodd av barkgarvat skinn. Broderiet är utfört på vadmalstyget som sedan fodrats med skinnet. Skinnfodret är vikt över ena långsidans och ena kortsidans kant mot rätan. Innanför skinnkanten, på ovansidan, sitter en remsa av blått kläde, eventuellt vadmal. ”Det är en vanlig buttasrabdda, säger Lisbeth Kielatis.[9].Tenntrådsbroderiet är geometriskt med raka och sicksackformade linjer och korslagt längsgående mönster. All tenntråd är plattdragen ”Man syr doarrás[10], tvärs över, dvs. inte mellan tenntrådsspiralerna, utan bara över”, säger Lisbeth Kielatis.[11] Den ena långsidan är längs kanten dekorerad med en tvinnad tvåtrådig snodd av ullgarn,fastsydd med läggsöm. Ullgarnets färg är gul, men frågan är om det är originalfärgen? Färgen kan ha blekts. Längs denna sida är rektangulära bitar av ulltyg är fastsydda, i färgerna rött, blått och gult. Det röda ulltyget är kypertvävd vadmal. De andra färgerna är av tyg som vävts av grövre ullgarn, kanske är det hemvävt. De blå och gula är tuskaftvävda. Brukligt är att använda tygets stadkant till sådana här lappar. I mitten av den andra långsidan sitter en knytband att knyta fast gjorden mot lokan, så den hålls på plats. Knytbandet är ett platt band flätat av senor. Änden av knytbandet är hopsnört så en tofs bildas. Det syns inga rester efter kläde, men det kan ha varit en klädestofs i änden. Det var vanligt att ha det. I ena kortänden sitter en ögla gjord av tvinnat barkgarvat renskinn. I andra kortänden fortsätter skinnfodret ut i en bred rem med en tvinnad skinnsnodd i änden. På den breda remmen ser Lisbeth Kielatis spår av renhår på den sida som hamnade in mot renens kropp vid användning.[12]. Denna breda skinndel har en lagning, eller skarvning. Storlek: gjordens röda vadmalstyg är 73 cm lång, 8 cm bred. Den breda skinnremmen är 31 cm lång och den tvinnade skinnsnodden den fortsätter i är 60 cm lång Material: barkgarvat renskinn, röd kypertvävd vadmal till bottentyg, blått kläde eller vadmal till kantning, tofsar av vadmal och ulltyg, plattdragen tvinnad tenntråd i tenntrådsbroderiet, sentråd. Dekor: geometriskt tenntrådsbroderi med regelbundet mönster av såväl raka som sicksackformade linjer. Utförd med plattdragen tvinnad tenntråd. Ursprung: Västerbotten, enligt Lisbeth Kielatis.[13]